J

Nu sitter jag här helt förkrossad.. Ni förstår, han hörde av sig igår. Och ville prata ut om allt? Först var jag iskall, och satt upp den där muren som hade tagit mig en lång tid att bygga. Men sen så fick han mig att ändra mig. Och självklart så träffade jag honom för exakt tre timmar sen. Och nu är jag hemma, lika trasig som förut. Han är exakt samma person som han var förut. Exakt samma äckliga person som dödade mig inombords. Jag som hade gått vidare, jag som hade intalat mig själv att aldrig se bakåt åt hans håll igen. Men att se honom, framför mig. Och bara efter en sekund igen så var jag fast. Nu vet jag inte vad jag ska göra längre. Jag orkar inte, det gör så ont. Mest ont gör väl att jag var så dum som gick med på att träffa honom..