Vi är inte menade för varann längre
Du är den enda personen som har fått mig att gråta så att jag inte kunnat andas, du är den enda personen som har fått mig att gå ner flera kilo pågrund av jag inte kunde äta utan dig. Du är den enda personen som jag kan slänga på att jag tappade allt, för att du lämnade mig. Du lämnade mig med panik, stress, och alla dom där dåliga känslorna som man bara kan få fram när man mår riktigt jävla dåligt. När du lämnade min sida så valde jag fel väg, tänkte inte på mig själv och det som var bra på mig. Jag valde istället att göra det som var värst för mig, för kanske skulle du bry dig då om du såg hur illa det gick? Men det gjorde du inte, inte ens när jag ringde dig och skrek och bad dom din hjälp.. Svaret jag fick då var
- Jag är inte din pyskolog längre
Det var du jag släppte det, att du ens kunde säga något sådant fick mig att inse att du är inte värt det längre. Trots att du var min allra största och första kärlek. Så var du inte värt allt illamående längre. Jag skulle gå vidare, jag skulle må bra igen. Jag skulle träffa någon som fick mig att drömma iväg, någon som fick mig att le även fast det var regn ute. Då kom han, från ingenstans. Han hjälpte mig, eller han försökte iallafall. Även fast jag försökte knuffa bort honom från mitt liv. Men han stannade kvar, våran kärleks historia började. Men även den gick åt helvete..
Och när du ringde igen, den där veckan för drygt 6 veckor sedan. Så sa du till mig att jag förtjänar bättre, än dom där "babbarna som jag drar in i mitt liv". Vad är det som jag förtjänar bättre? Jag ville inte ha ett slisk som sitter med sitt bakåtslickat hår och allt dom ser är perfektionister. Jag vill inte leva mitt liv så. När du & jag, var jag & du. Så var du inte så, du kunde sätta på dig ett par mjukisbyxor och inte bry dig om det endå. Men nu är allt förändrat, jag orkar inte mer. Som sagt grattis på födelsedagen, ta hand om dig. Vi ses inte igen, aldrig igen
