J

Nu sitter jag här, på den här busshålsplatsen i Sollentuna.. Samma busshålsplats som vi träffades första gången personligen. Det känns så konstigt att nu vid den här tiden för ett år sen så ville du ha mig mer än allt. Men nu ett år senare så är det bara jag som vill ha oss tillbaka. Eller du har inget svar på om du vill ha något tillbaka. Men endå så är det bara jag som är ledsen för att det här har hänt mellan oss. Fortfarande finns det inga svar på varför allt blev som det blev, utan allt blev bara så fel mellan oss. Men jag saknar det, jag saknar oss. Jag saknar till och med att vara arg på dig när du inte lyssnade på mig. Jag saknar alla känslor. Men inte dom som jag sitter med nu, jag hatar att vara ensam. Trots att jag var ganska ensam med dig också.. Jag vet inte vad det är med mitt huvud längre. Jag förtjänar bättre, men endå känns det som att du är den bästa. När jag vet att du inte är det! Många säger "är du lycklig så är jag". Nej jag är inte lycklig, så länge du inte är det med mig. Jag saknar dig Edin. Det är det jag vet, men jag hatar dig för att du gjorde såhär mot mig! Ja ni stackare som måste sitta och läsa alla dom här texterna om idioten som inte förstår, förlåt.. Men jag vet liksom inte vart jag annars ska ta ut dom här känslorna. Jag vill inte trötta ut mina vänner med tjatet om honom längre. Så klagomålen hamnar här istället, av en ren reflex.. Jag har iallafall tränat för en halv timme sen och min buss kommer exakt nu. Puss