Hjälp mig
Du ringde mig för en månad sen, mitt från ingenstans när du var på väg hem från en krog. Från början tänkte jag inte svara, men samtidigt kändes det som att det var meningen att svara. För jag hade så mycket att berätta för dig, som du inte hade hört på ett år. Vi pratade i flera timmar, öppnade oss om våra liv som vi alltid har gjort när vi har haft kontakt. Med dig känns det liksom inte konstigt, att berätta om saker. För du har alltid dom rätta svaren på mina frågor. Du är så klok, så smart som dom flesta inte är. Och det bästa är, det är att du är ärlig. När du frågade mig vem mitt hjärta dunkade för, så svarade jag det ärligt. Och det första du sa till mig var att jag förtjänar så mycket bättre. Du vart nästan arg för att jag inte tar hand om mig själv, och låter mig utnyttjas av såna människor..
Men trots alla bra egenskaper som du har, så förstår du inte riktigt en sak. Att jag behöver dig, som min vän. Som min allra bästavän som du var då på den tiden, vid samma läge som du var min pojkvän. Men även när det tog slut så fanns du alltid där för mig, jag kunde ringa dig mitt i natten i mina panikångest attacker och bara skrika och gråta och du pratade med mig tills allt kändes bättre igen. Du måste förstå en sak, varför jag ringer dig på fyllan. Varför jag bara gråter när jag hör din röst. För att du inte finns där längre, för att du inte kan hjälpa mig fram och visa mig vad som är rätt och vad som är fel. Jag behöver inte några psykologer för det, utan jag behöver dig. Jag behöver dig som alltid ger mig dom rätta svaren. Du känner mig bäst, för att du har känt mig nästan längst också. Snart har vi känt varandra i 4 år. Du var min första kärlek, och därför känner du mig på ett helt annat sätt än vad mina vänner gör.
Du vet vad som är bra för mig, och vad jag ska göra för val här i livet. Så du är alltså den enda som kan få mig att förstå varför jag ska släppa personen som jag älskar så det gör ont i hela kroppen. Trots att du var min första kärlek, och att jag aldrig kommer att glömma dig. Så är det inte dig mitt hjärta dunkar för idag utan det är för någon annan. Och jag trodde aldrig att något sånt kunde hända. Men jag behöver dig, mer än du någonsin kan ana
