J

Igår satt jag och en fin vän till mig och drack lite vin och pratade om livet. Och du kom upp på tal. Och jag berättade allt som du hade gjort mot mig dom senaste veckorna, det du hade sagt och hur du hade behandlat mig. Sen pratade vi också om att du har åkt bort nu, till det landet som du alltid är på somrarna. Hela sommaren. Och för ett år sen exakt, så längtade jag efter dig. Men igår så sa jag till min vän att det är skönt att du har åkt nu. För då har jag en chans att gå vidare, och fokusera på mig själv i tre månader utan att du ska kunna förstöra något. Men det är självklart att när vi två sitter där och pepp talkar varandra så säger min vän att du har kommenterat en bild på min facebook, och även gillat en annan. Och då är det kört. Då börjar tankarna rulla igen, bara fem minuter innan satt jag där och var så glad för att jag skulle kunna gå vidare.

Det här gör så ont, det gör mig mest illamående. Du bryr dig inte om mig, du har visat mig väldigt många gånger att du inte vill ha något förhållande, eller något seriöst. Du har aldrig varit kärleksfull mot mig, och aldrig varit den som jag ville att du skulle vara. Men trots att du inte uppfyller något av mina krav, inte ens dom minsta och mest värdelösa. Så är det något med dig som får mig att fortfarande vilja kämpa, gråta, skrika av panik för att du ska komma tillbaka till mig. Till och med när du har sagt till mig att det enda alternativet du kan ge mig är att vi är vänner eller kk, så sitter jag här fortfarande och tänker på dig? När du har sagt dom mest respektlösa och nedkränkande orden till mig. Endå så kommer jag att gråta mig till sömns för att du är i ett annat land just nu.

Men endå stör mig på facebook, endå låter du mig inte vara. Du vill göra mig illa, det här är en lek för dig