J

Personen som man är alldeles förälskad i blir till en drog. Att dras ifrån den gör ont och ens beteende visar nästintill på en slags besatthet. Man känner att man i princip skulle vara kapabel till att göra vad som helst för att få tag i den där drogen. Att göra nästan vad som helst bara för att få en liten, liten del utav den bara för en liten, liten stund. Bara för att få känna av den där känslan som man får av den en sista gång. Och så en gång till, och så en gång till. Man hamnar på en slags rehabilitering för att bli tvingad att hålla sig borta, och för att undgå att falla tillbaka till den eftersom att den är dödlig. Man träffar personer som skall hjälpa en att leva ett liv utan den där drogen. Och så efter ett långt och slitsamt tag så tror man att man är läkt. Man saknar den lite ibland när man tänker på den men man tror att man är läkt. Man lever inte alls lika fullt ut men man lever lite. Och så har man gömt den där bitande längtan som man egentligen känner så innerligt efter den. Men så ser man den där drogen en dag. Han ler mot en. Och trots att man trodde att man var rehabliterad, läkt, så får man ta och märka hur fel man har haft. Man får märka att allting som man har byggt upp för att skydda sig själv mot frestelsen av den där drogen när den väl skulle närma sig var alldeles i onödan för att behovet och begäret kom tillbaka som på en sekund så fort den uppenbarade sig framför en. Och man faller tillbaka så lätt. Och känslan av att man skulle kunna göra allt som någonsin skulle kunna krävas av en bara för att få känna av den där drogen en sista gång kommer tillbaka.

Den där drogen. Den där drogen som man inte kommer undan oavsett hur länge man rehabiliteras och oavsett hur mycket man försöker att läka. För att den där drogen kommer alltid att vara speciell för dig. Ingen annan drog får dig att känna på samma sätt ty du vet det för att du har försökt att återuppväcka den där känslan som du fick med andra droger. Men ingen drog har varit lika tung och påverkande på dig, ingen har fått dig så som just den där drogen brukade få dig. Och just det får dig att föralltid och ständigt tråna efter den där jävla drogen. Den. Han. För att du, efter allting som du har försökt, vet att du aldrig någonsin kommer att få känna den där känslan igen om du inte lyckas att få tillbaka den där drogen i din hand. Den där drogen som försvann spårlöst. Den. Han. Han som är dödlig men som får dig att känna dig mer levande än någonting annat.