Sanna ord
"Inga ord skulle kunna förklara hennes känslor under denna tid. Allt gjorde så ont i henne. Vad det än var hon tittade på eller lyssnade till så påminde det om honom. Han hade förstört de låtar hon älskade allra mest. Och han hade förstört alla andra låtar också för att hon visste ju att, vilken låt hon än skulle sätta på, så skulle den påminna om honom eftersom att hon skulle vilja skicka den till honom - just eftersom att hon visste så innerligt att han skulle tycka om den. Alla ögonblick, glada som ledsna, ansåg hon som halvdana för att de skulle ju ha varit så mycket bättre om han var där vid hennes sida. Och så gick hon längs vägen och kände hans närhet trots att han inte var där. Hon kunde dofta hans parfym och minnen började spelas upp vilket gjorde fruktansvärt ont. För varje jacka eller byxa eller mössa som liknade hans så vände hon sig om i hopp om att det var han som hade sökt upp henne. För varje samtal och för varje textmeddelande så önskade hon innerligt att det var han som hade hört av sig. Men det var det aldrig. Hennes själ var bruten och ingenting fick henne på bättre humör. Hon ville försvinna. Hennes naivitet dödade henne lite mer eftersom att hon hoppades utan någon särskild anledning. Det fanns ingenting kvar att hoppas på."
