J

Har läst igenom en hel blogg, om henne och hennes kille och alla deras problem och det fick mig att drömma mig helt bort. Till åren som vi hade tillsammans. Och vad jag mår dåligt nu, vad jag vill gråta precis just nu.

Kommer ihåg framför allt en gång när du fick reda på att jag hade haft sex med en annan, trots att vi inte var tillsamans vid just det tillfället. Så kommer jag verkligen ihåg när jag fick dom smsn, om vilken stor hora jag var. Och att du spydde av tanken om mig. Och jag kommer ihåg hur jag låg i fosterställning i min säng och bara grät. Men sen ringer telefonen 20 minuter senare, ditt namn stod på displayen och jag när jag svarar så hör jag bara dig gråta. Gråta så du knappt kan andas.. Ingen säger något på säket tio minuter, vi bara hör varandra kämpa efter luft. Ni vet när man gråter sådär mycket så man knappt kan andas? Tillslut så hör jag dig säga det, dom finaste tre orden som existerar. Jag älskar dig. Trots att jag inte var värd dom orden, så illa som jag hade gjort dig. Så älskade du mig, och det var det enda som betyde något..

Vi var.. Jag vet inte vad jag ska skriva. Men vad jag älskade dig, så mycket så det gjorde ont. Än idag kan jag gråta, gråta för att du inte är där längre. Och alla dom ställena som vi har varit på, gör lika ont så fort jag går där. Som den där lilla gräsplätten som finns när man går förbi min skola och upp mot där vi skulle möta mina vänner. När du lyfte upp mig i din famn och la dig ner i gräset och höll om mig och kysste mig gång på gång. Våra läppar, mina läppar har aldrig passat så bra med någon annan. Vi var perfekta tillsammans, vi lyste verkligen med varandra..

Idag är vardagen helt annorlunda, du lever ditt liv och jag mitt. Men utan varandra.