J

Jag sitter kvar igen nu saknar jag min bästavän. Den ända som fick höra allt och kände samma sak som mig som, kunde gråta med mig som skratta när dt kändes bra som inte prata skit och ljög, ja dt va riktig vänskap. Nu så är dt ytligt hela tiden, vart är livet kompis? Du vet den tiden som vi hängde nu är allt så konstigt. Jag kommer aldrig glömma tiden då vi gick i skolan, skippa sista matten, satt och snacka ut om allt i solen ..


Ser en tår falla ner igen.. När jag passerar vid korsningen