J

Har skrivit in ditt nummer tre gånger nu, tre gånger. Men jag vågar inte ringa, för vad ska jag säga som jag redan har sagt flera gånger. Men du vill att jag ska ringa när jag är nykter, men jag vågar inte. Sanningen slår mig, för jag vet redan att du & jag är över. Vi var över för länge sen, nästan mer än ett år sedan så var vi inte vi igen. Men jag vill endå, jag vill höra din röst. Jag vill höra dig säga vad jag ska göra med mitt liv, jag vill att du ska säga att du vet vad som kan hjälpa mig. Men det mesta av allt vill jag att du ska säga att du alltid kommer att älska mig, men det säger du inte längre. Det enda du säger är att vi alltid kommer att vara varandras första kärlekar och att det alltid kommer vara så, det kan ingen ta ifrån oss. Och jag vet att det är så, jag vet att vi inte kommer att bli vi igen. Men hela den här dagen så har tankarna inte gått åt något annat, du har funnits i mitt huvud hela dagen. Idag har jag verkligen bara viljat krama om dig, se in i dina ögon. Men det kommer inte bli så, och jag vet det. Så varför i helvete kan jag inte bara släppa det och gå vidare. Det är nog för att du är den enda som känner mig, på riktigt. Du är den enda som kan säga till mig. Men jag är ensam utan dig, jag är inte lika stark längre som jag var med dig. Det är det som dödar mig..