Dag 01.
Hejsan!
Jag heter Josefine Fasth och är 17 år gammal. Fyller år den 13 augusti. Så i sommar så blir jag äntligen 18 år som jag har sett fram emot i hela mitt liv. Jag bor i Barkarby, med min mamma pappa och lilla syster. Barkarby ligger i Järfälla Kommun, men tillhör Stockholms län. 13 minuter in till Sthlm city med pendeltåget. Alltå bor jag i förorten enligt vissa. Men om ni skulle hälsa på i Barkarby så skulle ni nog mer tycka att det såg ut som landet. Skälby's stora villor, och där jag bor ligger det en stor åker och en kyrka (?) Kan det bli en mer ångest del eller vad det fan är? Därför vill jag bort från Barkarby, och det har jag väl velat i halva mitt liv. Men det kommer en dag så jag får lämna den här hemska staden..
Vad mer ska jag skriva om mig själv? Jag älskar att skriva, ni som har följt min blogg genom åren vet att det är mest texter om mina jobbia kärleks förhållanden. Det är väl det min blogg går mest ut på, att skriva av sig mina bra och dåliga stunder här i livet. Liksom det är ganska mycket ångest här och var.. Men därför är självklart svenska mitt favorit ämne då jag kan skriva allt som jag känner för. Förutom mina jobbiga depressioner som jag kommer in i ibland så är jag en jävligt glad och pigg tjej. Jag älskar att bjuda på mig själv och det vet nog mina vänner som jag umgås med. Jag gör allt för att dom ska bli glada och skratta. Gick på teater från 6an till 8an, men sen blev jag k00l och kunde inte fortsätta där tyckte jag? Trots att teater är något som jag skulle kunna hålla på med i framtiden och jag älskade det. Så valde jag att hellre sitta och röka och klunka vodka än att gå på mina teater lektioner. Eller nej så var det väl inte riktigt. Men jag valde hellre att vara med mina vänner, på fredagen och supa skallen av mig och sen skita i att åka till min teater som började kl 3 på lördagen. Men men det var ett dumt val som jag kommer att få leva med, om jag inte väljer att åka tillbaka dit någon dag.
Något som jag allt har varit det är också för snäll. Misstolka mig inte nu, men jag har alltid funnits där för mina vänner, fast jag kanske har mått skit själv så har jag alltid tagit dom i första hand. Och det är något som jag trivs med att göra, men det är något som jag också får lida för i efter hand. För det finns vissa som har utnyttjat det. Kommit till mig så fort som har mått dåligt, men inte brytt sig ett skit när jag har mått dåligt. Då har dom lagt någon energi överhuvudtaget. Men därför så är jag väldigt noga med vilka jag släpper in i mitt liv nu för tiden. Hellre få vänner som man kan lita på, än ha massa som du inte har ett dugg förtroende för. Så känner jag, och så skulle nog dom flesta känna om dom hade blivit sårad av 80 procent i dens omgivning. Idag är jag glad för dom människorna som jag har i min omgivning, dom som finns där. Dom som kommer till mig när dom mår dåligt, men även finns där för mig när jag gör det. Och inte bara det, dom som kämpar med att få mig att må bra igen, dom som gör allt för att få mig att skratta. Nu umgås jag inte med såna som bara tar energi, utan ger en hel del också. Och det är såna människor jag trivs med, och det är såna som jag kommer att stanna med också!
Sen säger jag inte att jag aldrig har sårat något, för det har jag. Många gånger har jag gjort saker som jag efteråt har ångrat. Ingen är perfekt, och det vet även jag. Men det här ska inte bli någon predikan som min pappa brukar säga, det här skulle bara vara en beskrivning om vem jag var. Vem Josefine Fasth egentligen är. Och jag hoppas att ni har en liten bild av mig. Och om ni har några frågor, så fråga!
Musik då, vad gillar jag för musik. Det är allt ifrån Eminem, Petter till Melissa Horn. Förstår ni då vilken blandat musik smak jag har? Jag kan nästan tycka om allting, förutom Hård rock. Det går inte, har aldrig gjort och kommer aldrig göra. Men det finns en person som har fångat mitt hjärta, och det är den här underbara människan Justin Bieber, som så säkert många tjejer drömmer om att få gifta sig med. Men det går inte en dag utan att jag inte lyssnar på hans fina låtar. Tittar på bilder, och drömmer lite för mig själv att en dag så ska han bli min. Självklart tycker mina vänner att jag är smått dum i huvudet. Förutom en av mina närmaste vänner Elin Porsklint. Hon håller med mig till 100 procent, så ibland så blir det ju lite små fighter om vem som egentligen ska ha Justin. Och nu börjar jag låta som en 12 åring känner jag. Men that's life. Jag har helt enkelt en liten crush on Justin Bieber. 
Tror inte att det finns så mycket mer att skriva om mig själv, så därför avslutar jag här.. Kommer mer roliga inlägg imorgon. Om min första kärlek om jag minns rätt vad det stod på listan?
