J

Vad ska man säga.. Läste precis Amanda's blogg, och hittade hennes text om oss tre tjejer. Vi som alltid satt ihop, vi som berättade allt för varandra, vi som alltid stod upp för varandra vad det än gällde. Det som var det bästa med oss det var att vi var så otroligt galna, vi levde livet fullt ut. Brydde oss inte om vad andra tyckte, om folk snackade skit så skrattade vi bara åt det. För vi visste att vi hade varandra. Kommer ihåg när vi köpte brun utan sol och bombade på varandra, hade rosa läppstift och sprang runt med våra midjekjolar och sa 'nej vi är inte alls fjortisar'. Fast när man kollar på bilderna idag så ser man inget annat än tre fjortisar haha. Eller när vi var i Båstad, sprang runt och sjöng till låten 'Love story med Taylor Swift'. På den tiden var ni mitt allt, mina allra bästavänner. Och våran tid kommer alltid att finnas i minnet. Det är klart det finns dagar som jag tänker tillbaka och undrar vad som gick så snett? Men jag vet att det inte finns några rätta ord för det, det finns nog ingen som egentligen vet varför vi bara inte umgås längre. För jag tror nog inte att vi har växt ifrån varandra, för vi alla tre är nog ungefär dom personerna idag som vi var då. Tror bara att vi inte förstod riktigt vart vi hade varandra och hur nära vi egentligen var. Lögner och allt tog över, förstörde och bröt oss samman. Det finns saker som jag aldrig kommer att kunna förlåta, även om det finns dagar som jag skulle vilja det. Ta upp telefonen och ringa ena tjejen och be henne förklara varför. Men samtidigt vill jag inte ha något svar längre. Jag och Amanda har kontakt nu, men inte med Elizabeth. Tror nog inte att någon av oss trodde att de skulle bli såhär, iallafall inte jag. Men hatet tog över, och falskheterna åt upp oss eller iallafall mig.
Trots att den här tiden ligger mig varm om hjärtat